Bäst nu, latast nu?

I Dagens DN listar jag månadens bästa konst. Och snuddar vid en diskussion som egentligen är värd en egen artikel: Med tanke på hur många curatorer som utbildas varje år är det märkligt hur få utställningar som bärs av en tydlig idé. De allra flesta utställningar som visas handlar om ett enstaka konstnärskap eller en viss period i konsthistorien. Jämför gärna med 90-talet, då det snarare var regel än undantag med utställningar som byggde på en tes om konsten eller verkligheten. Beror det på lättja hos intendenterna eller en motvilja från galleriernas och institutionernas sida? Någon?