måndag 2 mars 2009

"Motion Blur – American Craft"



Om du skulle sätta samman en utställning om svenskt konsthantverk med sju deltagare, vilka skulle få vara med? Utan betänketid skulle jag själv svara: Åsa Jungnelius, Mårten Medbo, Per B Sundberg, Ingegerd Råman, Gustaf Nordenskiöld, Zandra Ahl, Eva Hild. Frågan är om det är ett hyfsat representativt urval, ett personligt ställningstagande eller ett politiskt korrekt tvärsnitt av dagens svenska konsthantverk? Och hur skulle de sju konstnärerna tas emot utomlands? Skulle man se deras verk som ett uttryck för en typiskt skandinavisk sensibilitet, som en del av en internationell rörelse eller helt enkelt som sju individer?
Nationalitet är alltid en svår utgångspunkt när man gör utställningar, även om den är tydlig och tacksam – särskilt med tanke på de nationella stödpengar som finns att söka.
För en utomstående är det dock omöjligt att avgöra hur urvalet är gjort. Har kompisband, kvalitet eller politiska kriterier fått avgöra?
Med andra ord: Jag är inte rätt person att avgöra i vilken mån utställningen ”Motion Blur” är representativ för konsthantverkets ställning i dagens USA. Men jag vet att en utställning med de svenska namnen ovan hade sopat banan med det mesta som visas här.
Som helhet är nämligen curatorn (och utställaren) Sabrina Gschwandtners samling med sju amerikanska konsthantverkare lika ojämn som intressant. Här finns, tycker jag mig se, en lite naiv, romantisk bild av handens arbete som de flesta svenska hantverkarna lämnat bakom sig. Det ser hemvävt ut, i negativ bemärkelse, som om händerna arbetat på autopilot medan hjärnan sysslat med annat.
Men det finns ett par undantag, mer konceptuella till sin natur, utan att för den skull förlora kontakten med det fysiska. Elana Herzogs installationer av upphäftade och därpå sönderrivna tygstycken är brutala allkonstverk, på en gång skulptur, performance, installation och textil. Tygresterna skapar abstrakta, ornamentala mönster på väggen, samtidigt som de fransiga textilierna vittnar om den kraft som krävts för att rycka sönder dem.
Ian Hundleys textilcollage är mer rofyllda, men lika raffinerade. Av loppistyger skapar han textila kartor, som bildar geometriska mönster med en precision som kunde hämtats från Google Maps. De är både abstrakta och konkreta, med utgångspunkt i verkligheten skapar han textila collage som grundas i den amerikanska traditionen med ornamentala lapptäcken.
Där finns en nationell koppling som faktiskt känns estetiskt relevant.

Bild: Ian Hundleys collage i "Motion Blur".
Utställningen visas till och med den 10 maj på Gustavsbergs konsthall.

Inga kommentarer: