fredag 23 januari 2009

Eva Larsson


Precis som Twan Janssens målningar (se nedan) är Eva Larssons verk mer dekorativa än kommunikativa. Med sin blandning av blommönster, geometri och kaleidoskopiska speglingar för de tankarna såväl till Hilma af Klints andliga måleri och antroposofisk färglära som till buddhism och amerikansk indiankonst. I animerad form skulle de bli hypnotiska skärmsläckare, men i gallerirummet har Larssons minutiöst utförda teckningar inte den sinnesutvidgande effekt jag antar att hon eftersträvar.
Jag hör visserligen till dem som verkligen gillar den kaliforniska affischkonsten från 60-talet, men där finns en större motivisk skärpa, kopplad till mer raffinerade färgval som jag tycker gör den mer intressant.
Men så sticker galleristen Mia Sundberg åt mig en bok där Jansson använt samma teknik i offentliga ljusprojektioner, och där händer det något. När de abstrakta, repetitiva mönstren kommer upp i skala får de en arkitektonisk kvalitet – liksom i den installation där hon klädde ett galleri i guldskimrande omslagspapper från smörpaket. Där kan man tala om konsten som en vardaglig alkemi, utan att behöva gå omvägen över andligt hokuspokus.

Visas på Mia Sundberg Galleri till och med 22/2.
Bild: "Female Totem", 2008.

1 kommentar:

Timja sa...

Vad roligt med en svensk konstblogg, det har jag faktiskt letat efter!